Af Hanna Navier og Balder Klett Sarmentero www.latinamerika.nu MANAGUA, Nicaragua, 25. november 2010: I dag uppmärksammar världen FN:s internationella dag mot kvinnovåld. I Nicaragua ger kvinnoorganisationer staten hård kritik för att försvåra arbetet mot våld. Latinamerika.nu har pratat om situationen med polis och aktivister – och träffat ett av många våldsoffer. ”Jag är rädd. Men jag tror och hoppas att han ska lämna mig i fred nu.” Tamara, 19 år, sitter i väntrummet hos polisens kommissariat för kvinnor och barn i Estelí. Runt det sorgsna högerögat lyser en stor blåtira i lila och gult. Den vittnar om två år av misshandel. ” Det är pappan till mitt andra barn som har slagit mig”, berättar hon. Våldet pågick från början av relationen. Nu har hon bestämt sig för att lämna honom – och söka hjälp. Hon har redan lämnat in polisanmälan, och väntar nu på att få träffa en psykolog. ” Jag har fått bra bemötande av polisen, jag tror att de kommer att ta in honom.” I rummet väntar fyra andra kvinnor på sin tur. Tamara har sällskap av följeslagare Ingrid Rayo från Acción Ya, ett härbärge för våldsutsatta kvinnor. Ingrid Rayo tror att våldet är utbrett på grund av machismon. ”Det finns en stark kultur av att män ska vara dominanta – inte bara här, utan i hela världen”, säger hon. Kritik mot polisens arbete Familjevåldet i Nicaragua är utbrett. Höga mörkertal gör det dock svårt att veta exakt hur många som är drabbade. ”Den mest utsatta gruppen är kvinnor mellan 25 och 45 år”, säger Marcia Loza, polischefen för kvinnokommissariatet i Estelí, i norra Nicaragua. Avdelningen finns i alla regioner i landet, och arbetar preventivt och med att utreda brott. Man utbildar också poliser om våld i hemmen och vad det kan innebära. ”Externt samarbetar vi bland annat med frivilligorganisationer som arbetar direkt med de kvinnor som är offer för våldet”, berättar Marcia Loza. Många organisationer är samtidigt kritiska mot polisens arbete. Bland annat har flera kvinnoorganisationer riktat skarp kritik mot att staten inte tar sitt ansvar, och att polisen inte ger tillräckligt skydd åt våldsutsatta kvinnor. Många gånger leder relationsvåld till att kvinnor mördas av sin partner. ”Det finns viss oenighet på vissa områden”, medger Marcia Loza. Hon bemöter kritiken med att polisen inte kan stoppa våldet på egen hand. ”Det här är något vi måste utveckla tillsammans, i hela samhället. Alla har vi olika roller i arbetet mot våld.” Anser du att ni har tillräckligt med resurser för att kunna utföra ert arbete? ”Nej, det saknas alltid ekonomiska resurser. Enligt chefen för det nationella kvinnokommissariatet ska varje utredare handha 19 fall, och här i Estelí har vi upp till 30 fall per person. Våld är mer än sparkar och slag Den 25 november är FN:s internationella dag mot kvinnovåld. I Nicaragua ordnas demonstrationer och manifestationer över hela landet. Inför dagen passar 8 mars-nätverket på att lyfta kopplingen mellan våld och abortförbudet, med filmvisning och panelsamtal i Managua. I den nygjorda dokumentärfilmen berättar bland annat en mamma gråtande om sin dotter som dött på grund av graviditetskomplikationer. Enligt filmen är dottern en av minst 31 kvinnor vars liv hade kunnat räddats om det inte vore för abortlagen. ”Om en kvinna nekas vård av offentliga vårdinstanser på grund av att hon är gravid, så våldför sig staten på henne och hennes familj. Det är också våld mot barnen som riskerar att bli föräldralösa”, säger Luz Marina Torres från 8 mars-nätverket, under panelsamtalet efter filmen. Försvårar arbetet med våld I filmen och panelen medverkar också gynekolog Oscar Flores. Han berättar att 95 procent av alla gynekologer är emot abortförbudet. ”Vi läkare är bakbundna. All behandling som påverkar ett embryo eller foster är belagt med straff. Lagen tvingar oss att frångå våra etiska principer som läkare.” Luz Marina Torres berättar att det överlag blivit svårare att arbeta med våldsprevention och sexuella rättigheter sedan abortförbudet kom. Därför använder 8 mars-nätverket FN-dagen mot kvinnovåld till att lyfta både abortförbudet, och det höga antalet kvinnomord i landet. ”Vi som verkar i de sociala rörelserna vill ha en stat som är öppen och som kan prata om sexuella och reproduktiva rättigheter. Men vi upplever inte att staten har frågan på dagordningen alls”. Fotnot: Tamara heter egentligen något annat.
