Den största massförgiftningen i historien pågår just nu i Bangladesh. Minst 35 miljoner människor dricker vatten ur brunnar (brønde) som innehåller arsenik. Brunnarna började borras av västerländska biståndsorganisationer – däribland svenska Sida, skriver den store svenske avis “Dagens Nyheter” søndag (17 april).
Bladet fortsætter:
Kanai Lal Shil är nitton år och driver en liten klädbutik. Hans armar, ben, bröst och rygg är täckta av vita fläckar. Handflator och fotsulor är skrovliga av utslag. De första hudförändringarna upptäcktes för sju, åtta år sedan. Familjen förstod direkt vad det var frågan om. Ännu en familjemedlem hade drabbats av arsenikförgiftning.
Åren därpå dog både modern och fadern. Modern, som var 42 år, hade cancer i njuren. Fadern som blev 50, dog av en leversjukdom. Båda föräldrarna hade också de typiska pigmentförändringarna och utslagen över stora delar av kroppen, och deras läkare var övertygad om att de hade förgiftats av arsenik.
Familjen sände in ett vattenprov från brunnen för analys på ett laboratorium i Dhaka. Laboratoriet bekräftade läkarens misstankar: brunnen innehåller höga halter av det giftiga grundämnet arsenik.
Familjen Shil delar sitt öde med många miljoner människor i Bangladesh. Enligt vissa beräkningar 35 miljoner. Enligt andra beräkningar dubbelt så många: 70 miljoner eller halva landets befolkning.
Arsenikförgiftningen i Bangladesh är historiens i särklass största giftkatastrof – långt mer omfattande än kärnkraftverkskollapsen i Tjernobyl 1986 eller kemiindustriolyckan i Bhopal 1984. Men de arsenikförgiftade människorna i Bangladesh dör i tysthet, en och en ute i byarna. Därför har de ännu inte fått världens ögon på sig. Media föredrar katastrofer där alla dör på en gång.
Sidas svar på organisationens hjemmeside:
Arsenikkatastrofen i Bangladesh och Sidas arbete
Så många som åttio miljoner människor i Bangladesh har använt vatten som innehåller höga halter av arsenik. Det är ett fruktansvärt faktum som ingen kunde ha förutsett när brunnarna började grävas på 1970-talet. Sammanlagt grävdes mer än fem miljoner brunnar i landet. Cirka 12.000 av dessa byggdes i ett Sida-stött projekt.
Miljontals människor hade dittills i stort sett bara haft tillgång till smutsigt och smittspridande vatten från vattendrag. Sjukdomar spreds snabbt och risken för epidemier var ständigt överhängande. Brunnarna innebar ett nytt sätt att leva för många bangladeshier.
Arsenikförgiftning märks inte förrän efter många år och inte förrän 1993 förstod sjukvården i Bangladesh att arsenik var orsaken till hudförändringar och dödsfall.
Inte förrän 1996 påbörjade Unicef, som hade grävt de allra flesta brunnarna i Bangladesh, en stor undersökning av förekomsten av arsenik i brunnar. När den var klar 1999 slog organisationen larm. Kunskapen om arsenik i dricksvatten hade dittills varit mycket bristfällig.
Sedan dess har ett stort antal organisationer internationella och nationella arbetat hårt för att hitta alternativa vattenkällor, testa och markera brunnar och informera befolkningen.
Från mitten av 1980-talet fram till 2001 genomfördes ett omfattande Sida-finansierat landsbygdsutvecklingsprogram kallat RESP (Rural Employment Sector Programme) genom det svenska konsultföretaget Hifab och bangladeshiska myndigheter i regionen Greater Faridpur i Bangladesh.
Genom RESP har omkring en halv miljard kronor investerats i Greater Faridpur och upp till sex miljoner människor har fått bättre vägar, broar och marknadsplatser, samtidigt som hundratusentals människor har fått jobb. Programmet har varit mycket populärt och lyckosamt.
En av komponenterna i RESP var projektet PEP (Productive Employment Project). Genom PEP kunde bengaler bland annat låna pengar ur en kreditfond till små projekt. Några valde att använda pengarna till att gräva brunnar. Sammanlagt grävdes cirka 12 000 brunnar med hjälp av kreditfonden.
När omfattningen av arseniksproblemen blev klara för Sida i december 1999 samlades genast representanter från Sida, Hifab, bangladeshiska myndigheter och organisationer som var verksamma i Greater Faridpur. 650 brunnar testades under det första halvåret 2000 i hela Greater Faridpur. I två av distrikten fanns många brunnar med höga halter av arsenik. Krediter gavs inte längre ut för att gräva brunnar i dessa distrikt.
Samtidigt inleddes omfattande arbeten för att ge människor tillgång till rent vatten genom alternativa vattenkällor och för att informera befolkningen om farorna. Aktörer som Världsbanken och Unicef hade grävt den största delen av brunnarna i landet och de tog också det största ansvaret för att testa brunnar runt om i landet.
2002 startade Sida ett 18 månader långt projekt som syftade till att hitta alternativa vattenkällor för människorna i Greater Faridpur. Det var ett lyckosamt projekt, som ändå avlutades 2004, bland annat på grund av att Världsbanken och Unicef gjorde liknande jobb. I stället fokuserade Sida på forskning om arsenik i grundvatten.
Åtskilliga miljoner kronor har investerats i ett forskningssamarbete mellan Sidas forskningsavdelning SAREC och det bangladeshiska centret för befolknings- och hälsoforskning, ICDDR,B, och organisationen BRAC (Bangladesh Rural Advancement Committee).
Den forskningen är mycket framgångsrik och kan appliceras på många andra områden i världen som har liknande problem med vattnet. Forksningen genomförs främst i Matlab-regionen. Kunskaperna från det lyckade pilotprojektet har tagits med till forskningsprojektet.
Men Sida har inte övergivit Greater Faridpur. Förberedelserna för ett projekt som bland annat syftar till att öka det lokala inflytandet över lokala beslut har inletts med olika aktörer. Det projektet kommer att beröra både Greater Faridpur och andra regioner.
Samtidigt fortsätter Unicef och andra organisationer att genomföra tester på brunnar. Under 2005 räknar Unicef med att organisationen kommer att ha testat två miljoner brunnar sedan 1999.
Men arsenikkatastrofen är en tragedi. Ingen hade kunnat förutse de enorma konsekvenser som följde brunnsprojekten insatser som samtidigt har räddat oräkneliga liv från död i vattenburna sjukdomar.
Ansvaret ligger på allas axlar (skuldre) för att reaktionerna inte kom snabbare. Nu är dock vetskapen om problemen hög, och bland annat tack vare forskningen som Sida, ICDDR,B och BRAC genomför, har förutsättningarna ökat för att lösa arsenikproblemen på medellång sikt.
Kilde: www.sida.se
