Af Kerstin Edquist
Klimatskulden från den rika världen är betydligt större än alla fattiga länders utlandsskulder någonsin. När den internationella tribunalen för klimaträttvisa sammanträdde i Cochabamba var Sverige ett av de länder som dömdes ansvariga för vattenbristen på det bolivianska höglandet.
– Vi vill påvisa den perversa nivå som effekterna av klimatförändringarna har uppnått när de utrotar hela byar i bergen, utropade juryn efter två dagars rättegång.
Tribunalen för klimaträttvisa anordnades av miljöorganisationer och sociala rörelser för att uppmärksamma både offer och skyldiga till klimatförändringarna. Sju fall från olika delar av Latinamerika presenterades framför en jury bestående av forskare och ledare för sociala rörelser som dömde och gav rekommendationer.
Det fall där Sverige, som ett av de rika länder som släppt ut mycket växthusgaser, direkt anklagades handlade om glaciärsmältningen i de bolivianska Anderna. Under de senaste 50 åren har mer än 40 procent av glaciärerna försvunnit. Eftersom bolivianerna till stor del lever av glaciärvattnet, både för att dricka och odla, har det inneburit stora problem med vattentillgången, särskilt på landsbygden.
Vid tribunalen i Cochabamba presenterade brottsoffer från byn Khapi om hur deras berg Illimani blir mer och mer snölöst.
– I vår by lever vi av att odla, men vi är väldigt oroliga. Snart har varken plantorna eller vi något att dricka, berättade Alivio Aruquipa.
Effekterna av klimatförändringarna är tydliga i Bolivia och med en utbredd fattigdom är dessutom sårbarheten stor. Trots att landet år 2000 bara stod för 0,34 procent av de globala utsläppen av växthusgaser var de det sjätte hårdast drabbade landet av extrema väderförhållanden år 2007.
– Vi har aldrig gjort något ont mot vår Moder Jord, men ändå är det vi som får betala för de rika ländernas utsläpp, sade Alivio Aruquipa.
Förutom att glaciärerna smälter har det även börja regna mindre och mer oregelbundet på det bolivianska höglandet.
– Man kan inte längre tala om vinter, vår och sommar. Vilken sekund som helst kan det bli vinter och vilken sekund som helst kan det bli sommar, berättade ett vittne ur publiken.
Alicia Múñoz läste upp domarna och rekommendationerna från juryn. Fotograf: Kerstin EdquistFörutom de stora utsläppsländerna dömdes även colombianska etanolproducenter och det holländska företaget Face Profafor som odlar eukalyptus och tall i Ecuador. Genom deras stora plantager, som hotar både människor och miljö i området, lyckas Face Profafor få koldioxidpoäng som kompenserar utsläppen från deras nya kolkraftverk i Holland.
– Fallet är ett tydligt exempel på de falska lösningar som blir allt vanligare. Företagen använder de problem som de själva skapat för att tjäna ännu mer, sade jurymedlemmen Miguel Palacín från nätverket för ursprungsfolk CAOI.
Domarna och rekommendationerna från tribunalen ska nu föras vidare och flera av fallen ska presenteras i formella rättsinstanser som brott mot de mänskliga rättigheterna. Alicia Múñoz från den chilenska kvinno- och ursprungsfolksrörelsen Anamuri var med i juryn och i december ska hon delta i FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn. Hon kommer att ta med sig kraven från de sociala rörelserna i Latinamerika dit.
– Det är nu som arbetet börjar på allvar. Vi kräver rättvisa och att de rika länderna och företagen tar sitt ansvar. Kraven om naturens och mänskornas rättigheter kommer vi aldrig ge upp, sade hon efter att juryns domar hade fallit.
Fakta:
Några av rekommendationerna:
– En fond för klimaträttvisa ska skapas dit de rika länderna ska betala sin klimatskuld. Fonden ska användas till stöd och anpassning i de drabbade områdena.
– En formell tribunal ska skapas för att döma klimatbrott
– Ett regelverk för Moder Jords rättigheter ska skapas genom FN
