Af Mabel Márquez, oversat og bearbejdet af Erika Brenner, www.latinamerika.nu
TEGUCIGALPA, 28. September 2009: Förföljelsen i Honduras är fruktansvärd. Jag är rädd, eftersom jag tror att folket är beredda att göra vad som helst för att försvara sina rättigheter. Jag vet inte vad som kommer att hända härnäst, skriver Mabel Márquez, journalist från bondenätverket La Vía Campesina i ett brev, som hon hoppas inte blir hennes sista.
– Undantagstillståndet infördes i dag samtidigt med att vi fråntogs våra konstitutionella rättigheter i minst 45 dagar; allt för att motarbeta folkets motstånd mot och avsky för statskuppen. Vi är rädda för vad som kommer att hända nu.
Så blev det tyst
– Dessutom stängdes Radio Globo, onsdag klockan 5.20. De hann vara i etern 20 minuter och då varnade journalisterna att radiostationen kanske skulle stängas för att de var omringade av militären. Några minuter senare hörde vi hur polisen och militären bankade hårt på portarna. Då sade Radio Globos direktör David Romero Elner att stationen höll på att belägras.
– Vi vet inte om journalisterna blev tillfångatagna eller arresterade, men det fyllde oss med sorg att lyssa på den sista melodin, en väldigt glad låt, som var tillägnad Manuel Zelaya. Efter det hörde vi bara oljud, så blev det tyst. Canal 36 Cholusat led samma öde. De förlorade ockaså signalen tidigt i morse.
Omringade av militären
– Förtrycket är stort. Sedan tidigt nsdag undersöker militären alla personer som vistas ute. Nu kan vi inte demonstrera som vi har gjort hittills. Jag vet inte vad som kommer att hända från och med nu.
Folket kan inte demonstrera som hittills
De har makten och vapnen, men jag hoppas att denna fascistiska provokation inte dämpar folkets tålamod eller att värre händelser bryter ut. Det internationella samfundet måste gripa in och en gång för alla lösa denna konflikt. Det gör oss mycket ont att det internationella samhundet har tillåtit att ett fredligt folk som det honduranska undertrycks och kränkts på detta vidriga sätt.
Men onsdag kastades delgationen från Organisationerna för de Amerikanska Staterna (OAS) ut. Det handlade bland annat om två spanjorer, en amerikan, en kolombian. Namnen gavs inte ut och man isolerade dem så att de inte kunde uttala sig till medierna.
Jag fattar inte hur de facto regeringen kan tala om demokrati när befolkningens rättigheter i tre månader har kränkts och utan att någon griper in. Motståndsrörelsen har kämpat oavbrutet, men de (kuppregeringen, reds. anm.) har makten och vapnen för att påtvinga oss sina idéer.
