Af Åsa Henriksson, Kristna Fredsrörelsen/www.latinamerika.nu
BOGOTA, 17. Marts 2009: I början av mars samlades representanter från 23 olika människorättsorganisationer i åtta Latinamerikanska länder, däribland Colombia, Mexiko och Guatemala, i Bogotá, Colombia, för att utbyta erfarenheter kring arbetet med mänskliga rättigheter i sina respektive länder.
En tydlig röd tråd som framkom under det två dagar långa mötet är att det existerar en politik som kriminaliserar sociala rörelser och protester. Denna kriminalisering sker genom väl genomtänkta strategier både från statligt håll och från de grupper som upprätthåller makten i en stat.
Organisationer, byar och enskilda personer som arbetar för mänskliga rättigheter framställs genom olika rättsliga och andra ågärder som olagliga även då deras arbete vilar på laglig grund, både enligt nationella och internationella lagar. Flera av människorättsförsvararna vittnar om ständigt pågående förföljelse och rättsprocesser mot grupper och personer involverade i arbete för mänskliga rättigheter.
Exempel på grova våldsdåd mot människorättsförsvarare som lyftes fram var morden på Raúl Lucas Lucia och Manuel Ponce Rosas från organisationen för mixteco folkets framtid (OFPM) i Mexiko, vars kroppar hittades den 20 februari. De hade blivit utsatta för tortyr. Straffriheten är i det närmaste total i många sydamerikanska länder.
De latinamerikanska människorättsorganisationerna som var representerade på mötet anser att det trots allt finns visa positiva inslag, såsom framstegen den bolivianska regeringen har haft i frågan under de senaste två åren, rättsprocessen mot den före detta peruanske presidenten Alberto Fujimori samt det internationella samfundets erkännande av olika sociala rörelsers arbete med mänskliga rättigheter i Latinamerika.
Vidare ser man att förtrycket och våldsdåden riktade mot människorättsförsvarare speglar betydelsen av det arbete man gör. Som människorättsförsvarare i Latinamerika är det idag än viktigare att stärka befintliga nätverk, anmäla och synliggöra övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna, hitta mekanismer för psykosocialt och juridiskt stöd samt att skapa utrymme för dialog med olika myndigheter och representanter för staten.
