Nicaragua: Hiv er en tidsindstillet bombe

Hedebølge i Californien. Verdens klimakrise har enorme sundhedsmæssige konsekvenser. Alligevel samtænkes Danmarks globale klima- og sundhedsindsats i alt for ringe grad, mener tre  debattører.


Foto: Kevin Carter/Getty Images
Redaktionen

Af Roxana Ortiz, www.latinamerika.nu

MANAGUA, 6. December 2008: I Nicaragua finns det över 2.300 hiv- smittade personer men bakom den officiella siffran gömmer det sig ett stort mörkertal. Hiv börjar även drabba allt fler unga. Ändå ligger hiv/aids-frågan långt ner på regeringens prioriteringslista för hälsofrågor.

– Det finns ingen politik för att arbeta med hiv- och aidsfrågan från regeringens sida. Det är mycket beklagligt, säger Arely Cano, ordförande för organisationen för personer som lever med hiv och aids.

Enligt Världsbanken fanns det närmare 1,7 miljoner personer år 2006 som levde med hiv och aids i Latinamerika, inklusive Karibien. Under de senaste 20 åren har 600.000 personer dött på grund av sjukdomen. Ett allvarligt problem, som FN-organet för aids meddelar, är att den högsta frekvensen av antalet hiv-smittade återfinns i Centralamerika.

Mörkertalet av antalet hiv-smittade i Nicaragua tros vara mycket stort. Det beräknas finnas omkring 20.000 fall. Det är framför allt unga kvinnor som befinner sig i riskzonen.

– För varje dag som går så känner vi oss allt mer diskriminerade. Och regeringen har ingen plan för att behandla den här frågan. Den särskiljs inte från andra sjukdomar och har samma status som malaria och tuberkulos. Det finns varken budget eller vilja från regeringens sida för att arbeta med den här frågan, säger Arely Cano.

Arely Cano, 29 år, blev själv smittad av sin partner när hon var 18 år. Hon ser att det finns en djup rotad stigmatisering av hiv- smittade personer. Även familjerna till smittade personer utövar diskriminering. Enligt Cano är 95 procent av alla som får behandling i Nicaragua fattiga. Hon ser även att fattigdomen utgör en riskfaktor för att bli smittad men det är inte enbart brist på ekonomiska resurser som är ett hot.

– Det finns flera riskfaktorer, bland dem är avsaknaden av sexualundervisning i skolor, den obefintliga kännedomen av riskerna för att få viruset, brist på upplysningskampanjer om hiv och sjukdomen. Men en annan riskfaktor är kvinnornas försvagade förhandlingsposition när det gäller att kräva kondom av sin partner, säger Arely Cano.

Susy Martínez, en av ledarna för kvinnoorganisationen, Xilonem i Estelí, i nordvästra Nicaragua, har arbetat med hiv och aidsfrågan i över 20 år. Även hon är kritisk till regeringens satsningar inför hiv-problemet.

– En av de största riskfaktorerna är att det inte finns en politik för att hantera hiv-spridningen. I Nicaragua hiv-smittas två personer per dag i genomsnitt, vilket är väldigt mycket.

Susy Martínez menar att regeringen är kontextbunden i sin politik. Om till exempel lugnsjukdomar bryter ut under vintertid då prioriteras detta och hiv-frågan lämnas åt sidan.

– Vi går runt och släcker eld hela tiden. Vi är ett mycket sårbart land och har många problem att ta itu med men det måste finnas en hållbarhet och en beständighet inom politiken för hälsa- och sjukvård. Vi har en massa fina dokument som inte fungerar i verkligheten. Vi har inte ens ett uppföljningssystem för att bevaka hiv-spridningen, säger Martínez.

– Det här är en tidsbomb, om inga kraftiga ansträningar görs nu så kommer vi inom fem år stå inför ett mycket allvarligare problem än vad vi har idag, avslutar Susy Martínez.