Af Ana Falk, www.latinamerika.nu
MANAGUA, 16. Maj 2009: Strängare tolkning av lagen, höga beviskrav och oengagerade försvarare är några av problemen som misshandlade kvinnor kan möta under en rättegång. I synnerhet när de står åtalade för mord på sina män.
Kvinnorättsaktivister och domare förklarar hur rättsväsendet fungerar.
Angelina Rosario Buscardo var 14 år när hon gifte sig med en 26 år äldre man. I åtta års tid levde hon med slag och knivhot. En dag för sju år sedan tog misshandeln sådana proportioner att hon av rädsla för sitt eget liv tog sin mans liv. Idag är hon 29 år och sitter dömd till 20 år för mord.
– Det var ett ögonblick av rädsla och mycket nervositet. När jag efteråt insåg vad jag hade gjort sprang jag över till grannen, som ringde polisen.
Kvinnorättsorganisationer förklarar
– Det är ingen norm att kvinnor mördar sina män, men när det förekommer handlar det oftast om kvinnor som under en längre tid har blivit utsatta för misshandel, säger Martha Munguía, direktör för den nicaraguanska kvinnorättsorganisationen, Acción Ya.
På organisationens kontor i Managua, har man haft två fall de senaste 15 åren där kvinnor stått åtalade för mord på sina män. De fallen vann man för att försvaret lyckades bevisa tillfällig sinnesförvirring och att mordet inte var planerat. I andra fall händer det dock att dessa kvinnor fälls för mord och till långa fängelsestraff.
– Jag kan inte svära på att alla de kvinnor som fälls har agerat i självförsvar. Men det jag kan säga är att man oavsett måste ta med i beaktning det faktum att kvinnan har blivit utsatt för misshandel.
Den tekniska förklaringen
Förklaringen till att dessa kvinnor får det utslag de får i rätten tycks vara flerdimensionell. Den tekniska förklaringen är att principen om nödvärn tolkas snävt, vilket gör det svårt för försvaret att lägga fram tillräckliga bevis. Martha Munguía förklarar:
– Det är för det första väldigt svårt att bevisa att kvinnans handling inte var planerad, och att hon inte var medveten om vad hon gjorde. Dessutom kan det vara svårt att bevisa att misshandel har pågått under en längre tid om det saknas vittnen, vilket det ofta gör när det kommer till kvinnomisshandel. Och ofta saknas det tidigare polisanmälningar., säger Marta.
Dessutom menar hon att problemet även bottnar i avsaknaden av kunskap om kvinnomisshandel bland de offentliga försvararna.
Strukturella förklaringar
Enligt Juanita Jiménez, jurist och frontfigur för kvinnorättsorganisationen, Movimiento Autónomo de Mujeres de Nicaragua, MAM, kan det delvis även förklaras av att rättssystemet är starkt präglat av patriarkatet. Det vill säga, att lagen tillämpas mer rigoröst på kvinnor än på män. Men hon menar även att det har sina strukturella förklaringar.
Utöver offentliga och privata försvarsadvokater finns det även de som kallas yrkesförsvarare (defensores de oficio, red. översättning), som i det svenska rättssystemet inte har någon motsvarighet.
En fattig person som står åtalad och som inte har råd att betala en privat försvarsadvokat och som, på grund av brist på statliga resurser, inte blir tilldelad en offentlig försvarare, blir då tilldelad en yrkesförsvarare. Denne är nödvändigtvis inte en praktiserande advokat utan enbart en person som har kännedom av lagen.
Detta system, menar Juanita Jiménez, är en grundläggande anledning till varför dessa kvinnor inte får ett adekvat försvar.
– Yrkesförsvarare får inte betalt för sitt arbete, och därför lägger de inte heller ned den tid och arbete som hade behövts, utan de lägger fram ett väldigt formellt försvar.
Felet ligger hos enskilda individer
Domaren, Rosa Edelmira Ruiz, menar till skillnad från Juanitia, att det inte är systemet som det är något fel på, utan att felet ligger hos vissa personer.
– Att säga att yrkesförsvarare inte får betalt stämmer inte, säger hon och pekar på den paragraf i lagen där arvodet diskuteras. Sedan fortsätter hon.
– Men till skillnad från statliga försvarare som har ett jobb att sköta finns det ingen som yrkesförsvararen behöver stå till svars förs. Därför kan försvaret negligera vissa fall, säger hon.
Rosa håller dock med Martha Munguía om att en annan anledning till att dessa kvinnor fälls är just på grund av att lagen tillåter det, och att svårigheter att uppfylla beviskraven är en återkommande faktor i dessa typer av fall. Men hon tillägger:
– Redan den dag en kvinna bestämmer sig för att bryta tystnaden kan oförätter begås mot henne. Polisen och andra myndigheter som ska hjälpa kvinnan finns inte där.
