Nicaragua: Nu er det tilladt at være homo- og bisexuel, men diskriminationen fortsætter

Hedebølge i Californien. Verdens klimakrise har enorme sundhedsmæssige konsekvenser. Alligevel samtænkes Danmarks globale klima- og sundhedsindsats i alt for ringe grad, mener tre  debattører.


Foto: Kevin Carter/Getty Images
Redaktionen

Af Ana Falk, www.latinamerika.nu

MANAGUA, 14. Juli 2009: För ett år sedan avkriminaliserades homosexuella handlingar i Nicaragua. Sedan dess har landets sexuella mångfald synliggjorts, och homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt) kan röra sig fritt utan att vara rädda för att bli anmälda. Likväl vittnar hbt-organisationer om en fortsatt diskriminering.

År 2006 gick Sandinisterna bland annat till val med att avkriminalisera sexuellt umgänge mellan två personer av samma kön. Valet vanns och lagförslaget klubbades snabbt igenom i riksdagen. Detta följde med en ny brottsbalk 2008 som tog bort den paragraf som klassat det homosexuella umgänget som en akt av sodomi.

– Det faktum att man tog bort paragraf 204 var en viktig seger för hela landet. Men trots att det nu för tiden inte är en kriminell handling att vara homosexuell, bisexuell eller transsexuell, finns det likväl inget som skyddar eller garanterar våra rättigheter. I praktiken har vi inga rättigheter, förklarar Samira Montiel, koordinatör för den lesbiska organisationen, Grupo Safo.

Grupo Safo, Initiativet för sexuell mångfald och mänskliga rättigheter (IDSDH) och Associationen för Transpersoner i Nicaragua vittnar alla om en diskriminering som genomsyrar samhället på olika plan. I utbildningssystemet, i arbetslivet, inom statliga myndigheter och hälsosektorn. CEPRESI, den största hbt-organisationen i Nicaragua som arbetar med hiv och aids, släppte tidigare i år en rapport om homofobi. Där gick det bland annat att läsa att 51 procent av alla som arbetar inom hälsosektorn anser att det var fel att avkriminalisera homosexualitet.

– Så fort vi kommer ut med vår sexuella läggning förvandlas vi från medborgare till just bara det, lesbisk, bög eller trans. Vi förlorar därmed våra medborgerliga rättigheter, säger Antonio Moraga, från IDSDH.

Diskrimineringen fortsätter
Athiany är 28 år och arbetar för Associationen för Transpersoner i Nicaragua. Sedan ett år tillbaka identifierar hon sig som transsexuell.

– Sedan jag var 15 år har jag vetat att jag gillar killar. Men på den tiden hade jag ingen aning om vad en transperson var, även om jag redan då kände mig mer som en tjej. Jag själv, liksom alla runt omkring mig, såg mig som bög. Även när jag sedan började klä mig som en tjej.

Under både den gamla och den nya brottsbalken har Athiany blivit utsatt för diskriminering. Bland annat blev hon tvungen att lämna sitt jobb på ett privat företag efter det att både hon och hennes chef blivit hotade att anmälas under den tidigare lagstiftningen, som också begränsade hbt-personers rättigheter i arbetslivet. I dag ligger hon i en rättsprocess efter att bara för några månader sedan blivit misshandlad och utkastad från en damtoalett på ett köpcenter i Managua.

– En vakt kom upp till mig och mina kompisar och sa att vi inte fick gå in på damtoaletten eftersom vi var män och inte kvinnor. Jag sade att han skulle visa oss mer respekt och att vi som transpersoner inte får diskrimineras enligt lag. Då gick han och hämtade två vakter till och sen började de slå oss med armbågarna, dra i våra kläder och väskor, berättar Athiany.

De nicaraguanska myndigheterna vill nu få Athiany att gå med på att göra en medling, vilket inte är ovanligt i misshandel fall, men hon vägrar.

– Jag tänker inte förhandla om någonting! Jag vill lära de där killarna en läxa, att man visar mer respekt och inte diskriminerar någon för dess sexuella läggning. Vi är människor! säger hon.

”Det är hög tid att forma allianser”

Det senaste året har dock fört med sig positiva förändringar.

– Det som har förbättras är att vi har lyckats synliggöra Nicaraguas sexuella mångfald. Och att hbt-personer inte behöver känna en konstant rädsla för att bli anmälda, säger Sam.

Likväl menar både hon och Athiany att det är viktigt för hbt-rörelsen att tala med en enad röst i framtiden för att driva igenom konkreta förändringar i samhället.

– Visst finns det en hbt-rörelse i Nicaragua. Men vad det inte finns är en hbt-rörelse som talar med en politiskt, enad röst. Det är hög tid att forma allianser, säger Sam.

– Vi måste lära oss att respektera varandra inom rörelsen först och främst. Bögar, lesbiska och transpersoner. Hur ska någon annan annars respektera oss? Jag har alltid förespråkat att vi bildar en enad front för att uppnå våra mål, säger Athiany.