Af Lisa Karlsson, www.latinamerika.nu
Studenternes kamp for en uddannelsesreform synes uden for rækkevidde. Men utilfredsheden med Chiles skolersystem er udbredt, og studenterne støttes af lærerne. Krav om gratis uddannelse, som man havde indtil 1978.
SANTIAGO de CHILE, 7. oktober 2011: Chiles studenter har kämpat för en utbildningsreform i snart 5 månader. Men efter onsdagens sammanbrott i förhandlingarna mellan studenterna och regeringen ser målet ut att vara allt annat än inom räckhåll. På torsdagen hölls återigen massiva demonstrationer runt om i landet.
”Demonstrationerna visar hur stort missnöjet är med skolsystemet i Chile, inte bara bland studenterna utan i samhället i allmänhet”, säger Victor Rios.
Han studerar geografi på Universidad de Playa Ancha i Valparaíso och idag har han tagit med sig flickvännen och sonen till centrum för att visa sitt stöd för studentrörelsen.
Dialogen bröt samman
Så sent som förra veckan sade studentrörelsen ja till rundabordssamtal med regeringen under vilka deras krav skulle diskuteras. Det hölls ett första samtal och i onsdags hölls ett andra samtal, under vilket studenternas krav på gratis utbildning diskuterades.
Men dialogen bröt ihop och studenterna lämnade rasande presidentpalatset med budskapet att de kände sig överköra av regeringen och att de inte tänker gå med på fler förhandlingar under dessa förhållanden.
Victor Rios: ”Rundabordssamtalen borde aldrig ha inletts. Regeringen hade ju redan tidigare sagt att de inte tänkte gå med på gratis utbildning, så det var uppenbart för oss studenter att dialogen skulle braka ihop.”
Den spända stämningen mellan regeringen och studentrörelsen har inte mildrats av det lagförslag som regeringen lämnade till kongressen i veckan, och som bland annat innebär förbud mot ockupering av skolor och universitet. Ännu ett tecken på regeringens ovilja att lyssna på studenterna, menar studentrörelsen.
Strejkande lärare straffas
Vid torget Plaza Victoria har stadens lärare samlats för att haka på studenternas demonstrationståg. Deras demonstrationsstil är mer klassisk. En man med megafon skriker ut en ilsken ramsa som demonstranterna omkring honom upprepar, samtidigt som deras knutna nävar höjs mot himlen.
Det är samma ramsor som under diktaturtiden, man har bara bytt ut Pinochet mot Piñera i dom. Vilket med tanke på att det nuvarande skolsystemet infördes av diktatorn Pinochet kan anses berättigat.
“Demonstrationerna är det enda vapen vi medborgare kan ta till för att visa vårt missnöje”, säger Katia Guardiantes, der är lärare på en statlig skola.
Hun instämmer i alla studenternas krav. Men att vara lärare på en kommunal skola och stötta kravet på avkommunalisering har inte varit smärtfritt.
”Kommunen har bestraffat oss på flera sätt, bland annat genom hot om att inte betala ut våra löner eftersom eleverna strejkat och vi därmed inte hållit undervisning, och genom att låta flera skolor vara utan ström.”
Orepresentativa politiker
Det omkring 4000 personer långa demonstrationståget har nått kongressen. I parken intill den stora u-formade byggnaden trängs citronförsäljarna. Citronsaft lindrar tårgasens sveda sägs det, och att tårgasbomberna snart ska regna över folkmassan är lika säkert som att en klunga maskerade demonstranter kommer att kasta sten på de uppradade poliserna och barrikader tändas. Det är samma sak varje torsdag.
På trottoaren intill folkmassan står Luis Bastíllas och tittar på skådespelet. Han tycker att gratis utbildning inte bara är en rättighet för Chiles folk utan även en praktisk möjlighet.
”Fram till 1978 hade vi gratis utbildning. Nu är vi minst åtta gånger så rika som vi var då, och då hade vi dessutom dubbelt så många studenter, så självklart borde det vara möjligt att införa gratis utbildning även nu.”
Ett stopp för vinstdrivande skolor är ett annat av studenternas krav som Luis Bastíllas till fullo stödjer.
”I dagsläget tänker skolorna mer på hur de kan tjäna pengar än på hur bra undervisning kan bedrivas. Därför är det jätteviktigt att det införs ett vinstförbud.”
Tårgasen ligger tjock kring demonstranterna vid Chiles kongress i Valparaíso.
Dagens första tårgasbomber kastas in i folkmassan i parken och ett allmänt kaos utbryter. Medans majoriteten av demonstranterna avlägsnar sig blottar en grupp ihärdiga bröstet mot vattenkanonernas vassa strålar. För dem har dagens batalj just börjat, och än kommer det dröja många timmar innan de ger vika.
