Af Balder Klett Sarmentero, Latinamerika. nu
Våld är en utbredd verklighet i Nicaragua. Oräkneliga kvinnoorganisationer arbetar mot mäns våld, men få män engagerar sig för att göra upp med den våldsamma mansrollen. Ett undantag är Johnny Jiménez Vásquez från organisationen Män mot våld.
Könsrelaterat våld finns över hela världen. Våldet tar olika uttryck – det handlar om allt från krig och konflikter till sexuellt utnyttjande och våld i hemmet. Nicaragua är inget undantag. Här uppger 7 av 10 kvinnor att de har blivit utsatta för våld av sin partner någon gång. I nästan samtliga fall är det män som slår, och många män faller också offer för andra mäns våld. Ändå är det nästan uteslutande kvinnor som organiserat sig för att stoppa våldet och den utbredda machismokulturen. Organisationen Män mot våld i Nicaragua är en av få organisationer som samlar män i kampen för jämställdhet.
– Vår utgångspunkt är att att bryta mot våldet och machismon. Vi vill inte bara att män ska sluta vara våldsamma mot kvinnor, utan att de helt och hållet ska göra upp med sina våldsbeteenden, berättar Johnny Jiménez Vásquez som är aktiv i organisationen.
Män vill behålla makt
Han säger att det fortfarande finns en bild av att en man ska vara våldsam, högljudd och aggressiv. Men män ser inte sina beteenden som problem.
– Vi män måste kunna erkänna att vi är våldsamma, för att vi ska kunna ändra våra beteenden.
Frågan om varför så få män engagerar sig mot våld, jämfört med kvinnor, har inget enkelt svar. Johnny Jiménez Vásquez tror att en anledningen är att många män inte själva ser våldet som ett problem, utan som ett sätt att behålla sin sociala maktposition.
– Synen är att kvinnor är den våldsutsatta gruppen. Frågan blir då varför ska man då arbeta med männen. Men det här håller på att förändras. Nu är det fler och fler organisationer som arbetar med båda kvinnor och män.
Utgår från egna erfarenheter
Män mot våld arbetar främst med diskussionsgrupper. De pratar om vad det innebär att vara man och hur mansrollen präglas av våld.
– Många män ser andra som våldsamma, men inte sig själva. När vi går in och pratar om våra dagliga liv kan vi se de våldsamma mönster vi lever i och hur vi utövar våld mot kvinnor och mot andra män. Vi avslutar sessionerna med individuella överenskommelser om förändring, som vi sedan följer upp, säger Johnny Jiménez Vasquez.
Han berättar att de inte ser sig som experter på maskulinitet eller som stora teoretiker i ämnet. De utgår snarare från sina egna erfarenheter att leva som män.
– En metod vi använder är att vi pratar om, och leker sådant vi lekte när vi var små. På så sätt får vi upp ögonen för hur våld präglar mansrollen ändå sedan barndomen.
Johnny Jiménez Vásquez anser att homofobin är starkt sammankopplad med de patriarkala strukturerna.
– Om du som man försöker förändra dig, för att sluta vara våldsam, sluta skrika, sluta slåss, sluta misshandla och bli en annan man – då säger folk att du håller på att bli bög. På så vis blir många män paralyserade av homofobin när de försöker förändra sitt beteende, eftersom de blir bestraffade av andra män.
Lättare att prata om våld på landsbygden
Män mot våld startade år 2000 med 60 män från olika delar av landet. Då hade det funnits en grupp organiserade män i Managua sedan 1993. Johnny Jiménez Vásquez gick med 1995.
– Jag förälskade mig i gruppen och i arbetet som vi gjorde. Idag har vi växt och är över 1500 män som är engagerade. Vi har har lyckats skapa en organisation med stor mångfald. Vi organiserar unga, gamla, heteros, homos, arbetslösa och bönder. Det finns också transpersoner som har hittat utrymme inom vår organisation, där de inte känner sig diskriminerade.
Johnny Jiménez Vásquez säger att deras arbete varit framgångsrik, trots den utbredda våldskulturen och machismon. Den nuvarande polischefen har instiftat en rekommendation om att alla poliser som blir anmälda för familjevåld ska gå på kurs hos Män mot våld.
– Samarbetena med staten har varit framgångsrika för oss. Kvinnonätverket mot våld har inte sådana samarbeten, de möts fortfarande av könsdiskriminerande attityder från statens sida.
Johnny berättar att han ofta möter fördomar om att män på landsbygden är våldsammare än andra. Det kan dock vara lättare att ha workshops på landsbygden, berättar han.
– Männen där har ofta mycket lättare att prata om våldet de utövar. I städerna kan det vara jättesvårt bara att samla 30 män för att prata om machismon. Det är så mycket som händer i stan, folk är upptagna med jobb, eller med att leta efter jobb. På landsbygden arbetar männen på sina gårdar, sedan kommer de till våra träffar.
Hur upplever du synen på mäns våld mot kvinnor?
– Våldet i hemmen ses fortfarande som en väldigt privat fråga. Folk kan känna till att en man slår en kvinna, men ingen gör någonting. Det förväntas att kvinnan ska göra en anmälan. Samtidigt misstänkliggörs kvinnor som anmäler sina män för våld. Det är komplicerat, på det sättet. När en anmälan har gjorts tar folk ofta avstånd från våldet. På många håll fortsätter dock våld i hemmen vara den bäst bevarade hemligheten.
Vad är det viktigaste ni uppnått under åren?
– För mig är det viktigaste att vi har involverat männen i ansvaret vi har i frågor om våld och machismokulturen. Vi har gått från synen att män bara ska försörja familjen till att även ha bra relation med partners och barn. Det är också stort att vi har engagerat så många män, och att det växt fram ett nätverk av män mot våld i Centralamerika och Karibien.
