Af Annika Idenfors, www.latinamerika.nu
TEGUCIGALPA, HONDURAS, 10. Maj 2010: Efter statskuppen har våldet eskalerat och gjort Honduras till ett av världens farligaste länder för journalister, uppger Reportrar utan gränser. Manuel Torres arbetar som frilansjournalist och vittnar om arbetssituationen för ett flertal journalister i landet.
Manuel Torres, ställde upp för en intervju med latinamerika.nu för att tala om journalisternas situation i Honduras. Han börjar med att förklara att det finns journalister som har tvingats i landsflykt för att undgå att bli mördade. Det finns journalister som lever under hot, men som fortsätter arbeta. Många medier har blivit nedstängda.
Journalisternas reaktion
– Det är en oroväck-ande trend i Hon-duras, menar Aidan White, general-sekreterare för den Internationella journalistfederati-onen, IFJ, eftersom journalister är måltavlor för kallblodiga och planerade mord.
Generalsekrete-raren anser att journalister i Hon-duras är extremt utsatta, på grund av straffriheten som råder, vilket betyder att ingen ännu ställts till svars för morden.
Manuel Torres har bytt arbetstider och överväger vilka ställen han bör och inte bör åka till. Han tänker även på vad han säger i mobiltelefonen. Han arbetar för att organisera journalister mot straffriheten och mot våldet mot yrkesgruppen.
De mest utsatta journalisterna
Torres menar att de journalister som lever under hot är de som undersöker narkotikahandel, politik, miljöfrågor och korruption. Torres håller i utbildningar för journalister och anser därför att han har en god bild om sina kollegors situation runt om i landet.
– Alla mord som skett i år har ägt rum utanför huvudstaden där hoten finns nära dig. På landsbygden spelar en journalist flera roller. Där är journalisten inte bara den som kommer med en nyhet, utan även den som bedömer och uttrycker sin åsikt om nyheten. Om journalisten då kritiserar de som styr i din stad eller departement kommer den lokala maktapparaten att vara medveten om det. Därför utsätts journalister på landet för mycket större risker och är mer sårbara, säger Manuel Torres.
Regeringens agerande
Carlos Lauría från den amerikanska organisationen CPJ, Kommittén för skydd av journalister, uppmanar de honduranska myndigheterna att omedelbart vidta åtgärder för att stoppa det våld som riktas mot journalister. Lauría menar att våldet hotar i sin tur yttrandefriheten och medborgarnas rätt till information.
Enligt den honduranska dagstidningen La Prensa beklagar president Porfirio Lobo morden på journalisterna. Presidenten anser att morden försöker tysta ner det som anses vara en universell rättighet; yttrande- och åsiktsfriheten. Regeringen meddelar att de söker polisiärt stöd från bland annat Spanien och Colombia för att utreda morden.
Journalistiken efter statskuppen
Manuel Torres förklarar att Honduras delades upp i två läger, ända ner på familjenivå – för eller emot statskuppen. Journalisten tvingas också välja sida i det polariserade honduranska samhället som skapats efter statskuppen, berättar frilansjournalisten. De som försvarar statskuppen är de som har kontroll över de största medierna i Honduras, medan de medier som ger röst åt statskuppens motståndare kämpar i motvind för att vinna den allmänna opinionen i samhället.
– Det finns ingen som helst yttrandefrihet i de stora medierna, som är i kuppmakarnas händer, säger Manuel Torres. De äger de stora dagstidningarna samt de största tv- och radiostationerna. Där är det svårt att ha en professionell attityd, eftersom du inte kan vara objektiv. Om inte chefredaktören ser till att undanröja ditt material eller avskeda dig, kommer någon av dina närmaste medarbetare att göra det.
Torres anser att när censuren ökar och yttrandefriheten hotas är det ännu viktigare att journalisten är sanningsenlig, sträng och exakt. Om journalisten hotas är det inte för att han eller hon ljugit utan för att personen talat sanning.
– Det är i kriser, som den som vi befinner oss i nu, som vi journalister har som störst ansvar att uppfylla vårt uppdrag. Det förväntas mycket från dig, både vad gäller opinionsbildning och försvar av de mänskliga rättigheterna. Den kritiska och oberoende journalistiken befinner sig i en mycket svår situation, avslutar Manuel Torres.
