Velkommen pause i forhandlingerne mellem EU og Mellemamerika

Hedebølge i Californien. Verdens klimakrise har enorme sundhedsmæssige konsekvenser. Alligevel samtænkes Danmarks globale klima- og sundhedsindsats i alt for ringe grad, mener tre  debattører.


Foto: Kevin Carter/Getty Images
Redaktionen

Af Erika Brenner, www.latinamerika.nu

MANAGUA, 21. August 2009: Statskuppen i Honduras kan göra Centralamerika en stor tjänst, menar Tania Vanegas från den nicaraguanska miljöskyddsorganisationen Centro Humboldt.

Samma dag som president Zelaya blev avsatt, frös EU förhandlingarna om ett associeringsavtal med Centralamerika. Detta är det perfekta ögonblicket för att få in förhandlingarna på en annan kurs, säger Vanegas.
.
— Nu har vi möjlighet att undersöka hur avtalet avspeglar regionens intressen, vi kan öppna de centralamerikanska regeringarnas ögon för vad regionens medborgare egentligen vill ha, säger Vanegas.

De vill inte bara ha handel, utan också social utveckling och politisk dialog, enligt Vanegas. Hon hänvisar till associeringsavtalets tre ben: handel, bistånd och politisk dialog. Som förhandlingarna har utvecklat sig hittills, har de ”gjort mera skada än nytta”, i och med att EU har handel som högsta prioritet.

Samtidigt tycker Vanegas inte att förhandlingarna ska fortsätta utan ett Honduras med en demokratiskt vald president.

— Först och främst vore det en dubbel diskurs från EU:s sida. Å ena sidan går EU in för dialog och demokrati, å andra sidan kränks de mänskliga rättigheterna och demokratin i Honduras, anser Vanegas.

Dessutom har EU hela tiden framhävt att förhandlingarnas mervärde just var att de fördes mellan två samlade regioner samt att de främjade den centralamerikanska integrationen. Sistnämnda process skulle försvagas, liksom den demokratiska utvecklingen i regionen, om man satte sig vid förhandlingsbordet med kuppregeringen, anser Vanegas.

Vad vill EU?

I slutet av juni trodde EU att situationen i Honduras skulle återgå till det normala inom ett par månader. Detta skedde inte och EU:s tillkännagivanden har sedan dess varit dubbla och diffusa. Den spanska nyhetsbyrån EFE citerar en ”källa nära EU-kommissionen” som säger:

— Vi har varken ändrat förhandlingarnas mål eller diskuterat om förhandlingarna ska återupptas utan Honduras.

Källan nämner heller inte vilken av de två honduranska regeringarna, den avsatta presidenten Zelayas, eller de facto regeringen Michelettis, som EU skulle stödja. Men enligt källan backar EU upp den costaricanska presidenten Oscar Arias medlingsförsök mellan parterna. Arias förslag går ut på att Zelaya blir återinsatt.

Samtidigt var Spaniens vicepresident María Teresa Fernández de la Vega på charmoffensiv i Costa Rica i början av augusti, skriver El País. Enligt tidningen sade vicepresidenten att Spanien skulle åta sig att avsluta förhandlingarna under perioden januari till juni 2010, då Spanien har EU:s ordförandeskap. De la Vega sade även att hon med Arias skulle diskutera hur man kunde fortsätta förhandlingarna, samtidigt som man löste krisen i Honduras, enligt El País.

En tredje källa, Manuel Zelayas rådgivare Allan Fajardo, antyder att EU stödjer Michelettis de facto regering.

— En vecka innan statskuppen sade en pålitlig källa till mig, att presidenten skulle avsättas och att kuppregeringen skulle få EU:s stöd.

Förhandlingar i januari

Men kunde Tania Vanegas och det civila samhället i Centralamerika bestämma, skulle EU och Centralamerika inte inleda en åttonde förhandlingsrunda i september, vilket var planen innan kuppen. Centralamerikas regeringar skulle heller inte sätta sig vid förhandlingsbordet med de facto regeringen, försäkrar hon. Hon förutspår, att förhandlingarna återupptas i januari, då man åter har en demokratiskt vald president i Honduras.

— Detta går emot EU:s kommerciella intressen, men kan främja en hållbar utveckling i Centralamerika, anser hon.

Förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika inleddes i oktober 2007. Planen var att skriva under ett avtal i början av 2010. EU förhandlar, eller har förhandlat med cirka hundra länder, en del samlade i regioner, men har ännu inte lyckats skriva på något avtal med en hel region.