Fra Union to Union, det svenske sidestykke til den danske organisation Ulandssekretariatet – fagbevægelsens udviklingsorganisation, lyder der kritik af, at Sveriges udviklingsmidler i hastigt stigende grad bruges til andre ting end udviklingsbistand.
Sverige er med helt i front, når det handler om udviklingsbistand: Det er et af de meget få lande, der giver én procent af landets BNI til bistand, som FN har opfordret medlemslandene til.
Men det er samtidig det land, der bruger den største andel af bistandsmidlerne på andet end bistandsarbejde. Her er det især udgifterne til modtagelse af flygtninge, der tæller.
Kristina Henschen, leder af Union to Union, skriver følgende på organisationens websted:
Sverige är ett föredöme i ett humant mottagande av flyktingar, vilket är fantastiskt. Vi är också ett föregångsland i att leva upp till biståndsmålet om en procent, och därmed hjälpa de allra mest utsatta människorna runt om i världen.
Men att hantera båda prioriteringarna, utan att sätta två sårbara grupper mot varandra, är vi inte lika bra på. Vi sticker nämligen ut som det land som mer än något annat använder biståndsmedel för annat än bistånd.
Problematisk at bruge bistandsmidler på flygtningemodtagelse
Visst görs det inom ramen för vad ett land får göra enligt de gemensamt antagna reglerna. Men det betyder inte att det bör göras, enligt ordförande för DAC-kommittén Erik Solheim, som har kritiserat Sverige för just detta:
”Även om ett generöst flyktingmottagande är viktigt finns det ett problem med att ta biståndspengar för att finansiera mottagande av flyktingar. Det minskar möjligheterna till ekonomisk utveckling i de länder människor flyr ifrån,” säger Erik Solheim i magasinet Omvärlden tidigare i år.
Trots DAC-kritiken diskuteras ytterligare ökning av avräkningarna på biståndet. UD (det svenske udenrigsministerium, red.) har fått i uppdrag att redovisa konsekvenserna för en avräkning om upp till 60 procent, enligt läckta dokument till Sveriges Radio. Vad är då följderna, enligt UD?
International troværdighed står på spil
Konsekvenserna uppges bland annat handla om risker för vårt anseende internationellt, och att ”hela vår internationella trovärdighet står på spel”.
Vi kan inte annat än att hålla med. Och meddela att det tyvärr kan bli värre än så, även om det fortfarande finns oklarheter hur en eventuell ökad avräkning kommer att slå mot olika samarbetsparter.
En ökad urholkningen underminerar den nya globala dagordningen, FN:s 2030-agendan, där Decent Work varit en prioriterad fråga för Sverige, och regeringens ambition att genomföra ett nytag för Politiken för Global Utveckling (PGU).
För det fackliga internationella samarbetet kan det alltså innebära:
- De fattigaste arbetstagarna utsätts för ännu mer lidande. Utvecklingen i världen går framåt och tillväxten ökar. Samtidigt ökar också klyftorna mellan fattiga och rika. Ett försvagat stöd till den globala fackliga rörelsen skulle innebära att obalansen ökar ytterligare mellan arbete och kapital, mellan arbetsmarknadens parter, mellan fattiga och rika. Med ett begränsat stöd från omvärlden har de allra fattigaste ännu svårare att organisera sig och påverka sina arbetsvillkor och försörjning.
- Den fackliga rättigheterna undermineras. De fackliga och de andra mänskliga rättigheterna är kärnan i att bekämpa orättvisor på arbetsmarknaden, fattigdom och demokratiska underskott. Ett urholkat bistånd innebär att fackföreningsrörelsens arbete för att stärka de mänskliga rättigheterna i arbetslivet riskerar att undermineras och begränsas.
På tide at trække i bremsen
De frågor som vi, ihop med många andra civilsamhällesorganisationer, ställt i vårt öppna brev till statsministern och finansministern är alltså högst relevanta.
Innan ett nytt system för betalning av det viktiga humana flyktingmottagandet är på plats, måste regeringen svara på hur stor andel av biståndsbudgeten som anses vara rimligt att ta från arbetet för att minska fattigdom och stärka demokrati och vilka biståndsinsatser som kommer att nedprioriteras.
Det är hög tid att sluta avräkna på biståndet och att sätta utsatta grupper mot varandra. Det är dags att dra i bromsen.
