Sveriges nye udviklingsminister – eller biståndsminister som det hedder hinsidan – kommer fra Miljøpartiet de Grønne, der for første gang i partiets 33 årige historie kan prale af ministerposter. Hele seks blev det til i den nye rød-grønne regering i Stockholm og Isabella Lövin er en af dem.
Den 51-årige prisbelønnede journalist kommer fra en plads i Europa-parlamentet, hvor hun har siddet siden 2009 og især gjort sig bemærket ved sin kamp mod overfiskeri af spisefisk.
Hun har i de senere år i høj grad været med til at sætte miljødagsordenen i Sverige.
Lövin efterfølger Hillevi Engström fra de konservative Moderaterna, der afløste sin omstridte partifælle Gunilla Carlsson i september 2013
Miljøpartiet fik ikke noget specielt godt valg i september og gik lidt tilbage til 6,89 af stemmerne, men bevarede sine 25 mandater i Riksdagen.
Det betød altsammen ikke så meget, da partiet med mælkebøtten som symbol kunne rykke ind i flere ministerier for første gang via samarbejdet med socialdemokraterne. Og besætter posten som vicestatsminister.
Se mere om Isabella Lövins prioriteter på
http://isabellalovin.com/2014/10/07/jag-slapper-aldrig-mitt-engagemang-for-haven
Stammer fra Skåne
Isabella Signe Maria Lövin er født 3 februari 1963 i Helsingborg og både journalist, forfatter og politiker.
Hun er datter af kunstneren Björn Lövin og har studeret filmvidenskab, statsvidenskab, sociologi og italiensk ved Stockholms universitet og gennemgik radioproducentuddannelsen på Dramatiska Institutet.
Det hedder videre om hende i net-leksikonnet wikipedia:
Isabella Lövin har arbetat som reporter och frilansskribent för bland annat Damernas Värld, Vecko-Revyn, Elle och Vi Föräldrar, samt skrivit krönikor om miljö i Expressenssöndagsbilaga “Gröna Söndag”.
Åren 1994–1997 arbetade hon som reporter och producent på Sveriges Radio P1:s samhällsredaktion för bland annat programmen Slussen ochTendens.
Därefter arbetade hon som redaktionssekreterare och redaktionschef för Månadsjournalen fram till 2002 då hon, efter att ha varit redaktör på Allt om mat, arbetade som redaktionschef för den då nystartade tidningen Leva! till 2003.
År 2004 var hon åter frilansskribent och 2005 skrev hon krönikor i Allt om Mat och var frilansande bokredaktör för Femina.
En skelsættende bog
År 2007 utkom Lövin med boken “Tyst hav – Jakten på den sista matfisken”, som handlar om överutnyttjandet av fiskbestånden i svenska och utländska vatten.
Boken fick stor uppmärksamhet och Lövin tilldelades både Stora journalistpriset, i kategorin Årets berättare, och Guldspaden. Boken bidrog till att Lövin rekryterades av Miljöpartiet som politiker.
Tyst hav utkom på japanska 2009 samt på engelska 2012 med titeln Silent Seas – The Fish Race to the Bottom.
Isabella Lövin valdes vid Europaparlamentsvalet i Sverige 2009 in som en av två ledamöter för Miljöpartiet.
I Europarlamentet har hon valts in som ledamot (medlem) i fiskeriutskottet (udvalget), ledamot av Delegationen för förbindelser med Panafrikanska parlamentet och som suppleant i utskottet för utveckling.
I Europaparlamentet arbetade hun främst med fiskefrågor, bland annat den reform av EU:s gemensamma fiskeripolitik som pågår under mandatperioden 2009–2014.
I reformen var hon föredragande för den del som handlar om den externa (internationella) dimensionen av EU:s fiskeripolitik och skuggföredragande för fiskeripolitikens grundförordning.
Tidigare under mandatperioden var Isabella Lövin föredragande för ett betänkande om EU:s roll i att bekämpa olagligt fiske på global nivå, vilket antogs i november 2011.
Ophavsret og fildeling
Isabella Lövin har även uppmärksammats för sitt engagemang för upphovsrätten (ophavsretten)
Lövin har kritiserats av bland andra Piratpartiet samt Grön Ungdom i Stockholmsregionen för att hon i september 2010 röstade för Gallorapporten, vilket enligt kritikerna innebar hårdare tag mot fildelning.
De menade också att hon hjälpt till att förhindra en översyn av handelsavtalet ACTA samt underlåtit att verka för sänkt skyddstid av verk. Kritikerna menade att Lövins internetpolitik saknade väljarmandat och att det kunde skada partiets trovärdighet eftersom det innebar brutna vallöften.
Lövin själv svarade att hon inte hade svikit väljarna men att hon istället hade arbetat för att hitta en lösning för både producenter och konsumenter och för att strida för de små konstnärernas villkor och deras rätt att få betalt för sitt arbete.
Vil samordne hele politikken overfor u-landene
Umiddelbart efter sin tiltræden som udviklingsminister 3. oktober sagde hun i et interview med bistandsmagasinet OmVärlden”, at “vi kan ikke købe os fri med bistand”.
Förutom miljöpartistiska paradfrågor som klimat och miljö vill hon satsa på att återuppliva Sveriges politik för global utveckling, PGU. All svensk politik ska dra åt samma håll (trække på samme hammel) och får inte motverka målet att minska den globala fattigdomen, menar hon.
Under åren som talesperson i fiskerifrågor i parlamentet har hon på nära håll sett bristen på samstämmighet i politiken.
“Vi kan inte köpa oss fria med hjälp av någon form av ekonomiskt bistånd och samtidigt fiska ut haven så att en massa människor blir utan inkomster”, säger hon.
Men är detta något du kommer att kunna påverka som biståndsminister?
“Ja det tror jag absolut att jag kan. Jag sitter ju numera i regeringen och det handlar om att skapa en medvetenhet. Detta är inget man kan lösa genom något policypapper”, säger hon.
Vil bevare bistandsplatform
Isabella Lövin nämner också den agenda som ska ta över efter att FN:s millenniemål ska fasas ut 2015. I den här diskussionen vill hon värna om att de nya utvecklingsmålen ska vara långsiktiga.
“De måste vara inom ramen för en verkligt hållbar utveckling. Vi kan inte rätta till de enorma problemen med fattigdom om vi inte också tar hänsyn till planetens gränser, klimatfrågan och miljöfrågan”, säger hon.
I sin regeringsförklaring flaggade (statsminister) Stefan Löfven för att Sverige behöver en ny biståndspolitisk plattform för de policyer som styr biståndet.
Men Isabella Lövin försäkrar att det inte handlar om att riva upp den plattform som den förra regeringen ägnade så mycket möda åt att sätta ihop.
“Det är bra att det finns en plattform nu. Tidigare var det en djungel av policyer som styrde biståndet. Det gjorde det ryckigt och ostrukturerat. Men det finns några perspektiv som saknas i plattformen, till exempel barnens perspektiv. Vi vill helt enkelt se över den i dialog med alla samarbetspartners. Men jag tänker inte rycka upp något dag ett”, säger hon i interviewet.
Partifælle med i teamet
Hun får samtidig endnu en miljøpartist som “statssekretær”.
Det er Ulrika Modéer, der sedan 1994 har arbetat med demokrati och mänskliga rättigheter hos flera av biståndets aktörer, bland annat som chef på Diakonia, i ett UNDP-program och med informationsinsatser på Sida (Sveriges Danida).
Hun har även haft förtroendeuppdrag (tillidsposter) i organisationer såsom Föreningen för utvecklingsfrågor och Concord. Ulrika Modéer har närmast (senest) varit chef för miljö- och utrikesteamet på Miljöpartiets riksdagskansli.
Isabella Lövins beskæftigelse og opgaver:
1985-1992 reporter och frilansskribent för Damernas Värld, Vecko-Revyn, Elle, Vi Föräldrar m fl tidningar.
1992-1993 krönikör i Expressens söndagsbilaga, ”Gröna Söndag”, om miljöfrågor.
1994-1997 reporter och producent på samhällsredaktionen P1, bl a programmen Slussen och Tendens.
1997-2002 Månadsjournalen, redaktionssekreterare och redaktionschef.
2002-2003 Redaktör på Allt om Mat, redaktionschef på nystartade tidningen Leva.
2004 Frilansskribent.
2005 Regelbundna krönikor i Allt om Mat. Frilansande bokredaktör Femina.
2007 Utkommer med reportage- och debattboken ”Tyst hav – jakten på den sista matfisken” (Ordfront förlag).
2009 Väljs in i Europaparlamentet för Miljöpartiet de Gröna
Uddannelse
1981-85 Filmvetenskap, statsvetenskap, sociologi och italienska på Stockholms universitet
1986-87 Università di Bologna, studier i Scienze Politiche
1992-94 Radioproducentutbildning Dramatiska Institutet
