STOCKHOLM, 1. september, 2016 (Sveriges rigsrevison): Regeringens beräkningsmodell för hur stor andel av biståndsbudgeten som ska användas för asylmottagande riskerar att ge en otydlig bild av de faktiska kostnaderna. Det leder till svårigheter att förutse hur mycket medel som återstår för biståndet, vilket i sin tur påverkar den svenska biståndsverksamheten.
Riksrevisionen har granskat om regeringen, Utrikesdepartementet och Sida planerar och budgeterar på ett sätt som möjliggör en förutsägbar svensk biståndsverksamhet. Riksrevisionen har också granskat om regeringens budgetering och ekonomiska redovisning av det svenska biståndet är tydlig.
Riksdagens ambition är att Sveriges internationella bistånd ska uppgå till en procent av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI). Sedan 1990-talet går en del av biståndsmedlen till kostnader för asylsökanden i Sverige. Biståndets koppling till BNI och till kostnader för asylmottagning medför viss osäkerhet kring hur mycket medel som återstår för biståndsverksamhet för ett visst år.
Riksrevisionens granskning visar att osäkerheten i finansieringsvolym gäller både pågående och framtida biståndsverksamhet. En anledning till osäkerheten är att den beräkningsmodell som används för att budgetera avräkningar av biståndsmedlet utgår från att alla kostnader för asylmottagandet uppstår det år den asylsökande kommer till Sverige. I själva verket är kostnaden vanligtvis utspridd över flera år och belastar flera budgetår.
”Riksdagen och regeringen har flertalet gånger slagit fast att förutsägbarhet är av stor vikt för ett effektivt bistånd. Här har regeringen inte gjort tillräckligt. En otydlig budgetering och kortsiktiga budgetändringar i onödan gör det svårt att bedriva en långsiktig och förutsägbar biståndsverksamhet,” säger riksrevisor Ulf Bengtsson.
Riksrevisionens slutsats är att det inte bara finns en oförutsägbarhet i uppskattningen av kostnader för asylmottagandet som påverkar biståndsbudgeten, utan att den faktiska kostnaden för asylmottagandet som andel av biståndsbudgeten blir otydlig.
”Det här påverkar effektiviteten i det svenska biståndet och i förlängningen riskerar det att drabba de fattiga och utsatta människor som är mottagare av biståndet,” säger projektledaren Númi Östlund.
Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se över den beräkningsmodell som används för prognos, budgetering och redovisning av asylkostnader som en del av biståndet. Riksrevisionen avråder samtidigt regeringen från att göra onödigt stora ändringsbudgetar där pengar omfördelas från biståndsverksamhet till migrationsområdet. I åtminstone två fall under den undersökta perioden hade det varit möjligt att istället använda anslagskredit för att tillfälligt täcka ökade kostnader.
